jeffo

Favoritserie blir favorit film? Låter perfekt, men kan det vara så? Kan filmen leva upp till de krav som den urprungliga tv-serien ställer? Många frågor kretsar i huvudet innan jag stiger in i biosalongen med mamma för att se filmen "sex and the city". Jag vågar inte ha några stora förhoppningar, eftersom jag hört att den inte är så bra, pga. att den är så allvarlig.. Ljusen släcks och den välbekanta musiken börjar (dock byter det till en remix). Dags att slänga sig in i en värld av vänskap, skor och (såklart!) sex i New York...
Jag kliver ut i den svala sommarkvällen med ett leende på läpparna. Filmen levde verkligen upp till mina förväntningar, och mycket till. Den var faktiskt betydligt bättre än vad jag trott. Som de skriver i tidningarna trodde jag ju att det skulle vara en mycket allvarlig och dyster film, men tvärtom satt jag och drog på smilbanden mesta dels av tiden. T.o.m. min kära mor skrattade några gånger. Visst finns det mycket allvarliga scener, men det hör ju livet till! Det var därför en bra balans i filmen, det blev inte alltför sockersött liksom. Jag måste erkänna att jag nog var lite skeptisk när jag först fick reda på att de håller på med den här filmen, men den överraskade mig verkligen positivt. Jag rekomenderar varmt dig att gå och se på den om du tycker om drama med både humor, kärlek och smärta. Du behöver dessutom inte ha sett serien för att hänga med (även om det kan vara en liten fördel ibland), men bra går det ändå. Men trots allt går ingenting upp mot den gamla hederliga tv-serien. Favoritserie blev alltså inte favoritfilm den här gången, men båda tummarna upp ändå!